snyggingen själv asså
Hur kan du få mig att tro? När vi sitter där pratar seriöst snack eller knappt kan gå för vi skrattar så mycket... Och ändå är det som ingenting för dig?
Jag trodde jag kände dig. Fan jag ser ut som en hopplös vän som aldrig räcker till. Enda gången jag räknas är när hon är med. Då är du tydligen också med. Då kan du skriva om det i din blogg, för det räcker inte med bara mig?
För när du träffar nån annan är den mycket bättre? Och jag är ett tidsfördriv.
Jag har äntligen insett det, erkänt för mig själv. Men grejen var den att jag var ditt tidsfördriv.
Kommentarer
Trackback
